Man tager... — Joanna Zawieja

Joanna Zawieja

STRATEGi

Konstprogram Backaplan, 2025
Gestaltningsstrategi Viskans park, 2023
Förstudie Borås nya konstmuseum, 2023
Förstudie Sveriges museum om Förintelsen, 2023
Vad gör en park? Strategi för offentlig konst i folkparker, 2020–22

OMBYGGNAD

CURATing i urval

redaktionellt arbete

texter i urval

Man tager vad man haver, 2022

Kommentar, Svenska Dagbladet

→ SvD

På en bergsknalle i Fisksätra, bland tallar och lekställningar, står Viktor Rydbergs skola. Nyligen belönades skolan med ROT-priset, efter en omfattande ombyggnad ritad av Sandellsandberg arkitekter.

Likt andra skolbyggnader från 60- och 70-talet är huset lågt och uppfört i tegel. Ombyggnaden utstrålar omsorg. 70-talets solida byggnadskropp står stadig, med nya inbjudande skärmtak som markerar entréerna. Fasaderna och taket har fått större dagsljusinsläpp och nya utblickar över vattnet i Lännerstasundet. Det är som om en skräddare gått igenom den bruna manchesterkostymen, gjort nya håltagningar, lämnat in bygget på tvätt, och kompletterat insidan med nya naturmaterial.

Viktor Rydbergs skola Fisksätra får stå exempel för hur 70-talets arkitektur går att förädla och bygga om. Igen och igen. I en tid då fullt funktionsdugliga hus fortfarande rivs, som Elisabet Andersson uppmärksammat i denna tidning, är ombyggnader som denna angelägna att lyfta fram. Upprustningar och anpassningar har alltid gjorts, och de senaste åren har renoveringar av tunga symbolbyggnader uppmärksammats brett, så som Kulturhuset och Nationalmuseet. Nu behöver vardagsarkitekturen få samma omhändertagande. Skyndsamt, medan den ännu står kvar.

Länge har byggsektorn, och arkitektkåren med den, dundrat på som om branschens överlevnad hänger på byggkranar och grävskopor. Denna uppfattning ifrågasätts med allt större angelägenhet, och från arkitektkåren hörs nu röster som kräver en omställning från rivande till återbruk. Både för att framtidssäkra samhället, men också branschen. Bygg- och fastighetssektorn står trots allt för en tredjedel av vårt avfall, samt en femtedel av våra inhemska koldioxidutsläpp. Det håller inte längre.

I bakgrunden till dessa uppmaningar förbereder sig byggaktörerna inför EU:s nya taxonomi, med syftet att styra investeringar i en miljömässigt hållbar riktning. Delar av taxonomin är redan införda, men dessa berör endast klimatförändringar och anses därför premiera nybyggnation som generellt kan uppnå bättre energieffektivitet. Men vid årsskiftet, när taxonomin i sin helhet blir tillämplig, förväntas återbruk och materialfrågor få en mer framträdande roll då övergången till en cirkulär ekonomi blir ett av de uttalade målen. Detta kommer att rita om kartan för framtida rivningsbeslut.
Ombyggnader och återbruk fäster uppmärksamheten på en byggnads föränderlighet. Kanske bär de också på fröet till en ny blick på arkitekturens uppgift? Ett skifte från en syn på byggnader som skulpturala objekt, till anpassningsbara rum för ett samhälle under förändring. I fokus för frågan står arkitekturens förhållande till tid. Tegelfasadens frimärken över arbetet som gjorts för tankarna till en arkitektur som uppvärderar årsringar, omhändertagande och förvaltning.

Appvärderar användningen och tidens spår, och som utgår från befintliga byggnadsbestånd och de material som för stunden finns till hands. Man tager vad man haver och ritar därefter.