Joanna Zawieja




STRATEGi

  1. Konstprogram Backaplan, 2025
  2. Gestaltningsstrategi Viskans park, 2023
  3. Förstudie Borås nya konstmuseum, 2023
  4. Förstudie Sveriges museum om Förintelsen, 2023
  5. Vad gör en park? Strategi för offentlig konst i folkparker, 2020–22


OMBYGGNAD

  1. ­­­Scenanvisningar, 2014–pågående­
  2. Goethe/Cervantes, 2016
  3. Fylkingen, 2013
  4. Konsthall C, 2012


CURATing i urval

  1. Gränslandet, Åsa Cederqvist, 2022
  2. De som sår, Saga Gärde & Athena Farrokhzad, 2020–21
  3. Al Madhafah/The Living Room, Sandi Hilal, 2016–21
  4. Şaneşin, Aghili/Karlsson, 2020
  5. Paviljong, MAP13Barcelona, 2020
  6. Kepsen, MYCKET, 2020
  7. Jaguars Can't Be Heard, and Yet They Sing, Carla Zaccagnini, 2018 
  8. Kollektiva kroppen, Johanna Gustafsson Fürst, 2018
  9. Kulturhuset mitt framför näsan, muf architecture/art, 2017
  10. Redaktionsrummet, utställningsdesign, 2012


redaktionellt arbete

  1. Offentligt minne, offentlig konst, 2022
  2. Att verka i gränslandet: mellan konst och planering, 2020


texter i urval

  1. Venedigbiennalen, recension, Aftonbladet, 2025
  2. Vad ska vi lära av Kasper?, kommentar, Arkitektur, 2025
  3. Wisdome & Anoha, recension, SvD, 2024
  4. Levande kulturarv, kommentar, SvD, 2023
  5. Sömlöst lapptäcke, kritik, Arkitektur, 2022
  6. Att kliva över en tröskel, essä, 2022
  7. Man tager vad man haver, kommentar, SvD, 2022
  8. Rasera rivningsnormen, reportage, Arkitektur, 2022
  9. Folkbiblioteket, recension, Sydsvenskan, 2022
  10. Sara kulturhus, recension, SvD, 2021
  11. Liljevalchs+, recension, SvD, 2021
  12. Norra tornen, recension, SvD, 2021
  13. Slaktkyrkan, recension, Arkitektur, 2020
  14. Hagastaden, recension, Arkitektur, 2020
  15. Haga Nova, recension, Arkitektur, 2019
  16. Tillfälligheter, kommentar, 2018
  17. Writing from a construction site, essä, Nordic Journal of Architecture, 2013
  18. Houses, essä, Candide - Journal for Architectural Knowledge, 2010

Om Folkbiblioteket, 2022




Recension, sydsvenskan

→ Sydsvenskan

Ett logistiskt pussel gör att jag skriver den här texten från ett bibliotek. Till vardags brukar jag vistas i andra änden av de här salarna, med barn som staplar böcker på hög eller försöker hacka sig in i lånedatorn. Nu sitter jag bland de vuxna, och det är så tyst, nästan andaktsfullt.

Biblioteken fyller många roller. Åtskilliga begär och behov projiceras på dessa rum. Det är som att samtidens debatter och ideologiska konfliktlinjer kan spelas ut här. Frågor om samhällets öppenhet, folkbildning, tryckfrihet och digitalisering konkretiseras i biblioteken. Vad är då det här för sorts rum?

Medan kultursidorna avhandlar skolbibliotek och läsfrämjande insatser, kommer så en bok om landets många folkbibliotek. ”Folkbiblioteket”, av Dan Hallemar och fotografen Bert Leandersson, är en lovsång till biblioteken och deras roll i människors vardag. Hallemar och Leandersson har rest genom landet, från Ystad till Övertorneå, och besökt 35 folkbibliotek, samt en biblioteksbuss. I korta reportage tar de med läsaren på sina besök. Texterna väver samman bibliotekens arkitektur, vardag och historia, och visar hur dessa byggnader är platser under ständig omgörning. Hur biblioteken aldrig blir färdiga, utan som ett levande kulturarv omformas efter sin tids rörelser och behov.

Som alltid är Hallemars texter fulla av liv, arkitekturen blir angelägen först då den brukas. Vi får följa hans resa – vad han ser och hör. Blicken är en arkitekturskribents och ibland fastnar den vid arkitektoniska detaljer. Det vägs upp av en ömhet i beskrivningarna. Han övertygar med sin hållning att det är det ombonade, inbjudande och värdiga som bygger tillit och samhälleliga band. Tillsammans med de två avslutande arkitektur- och bibliotekshistoriska essäerna, av Claes Caldenby respektive Joacim Hansson, blir boken en angelägen hyllning av och en påminnelse om folkbibliotekets betydelse för ett demokratiskt samhälle. Vilket inte går att understryka nog dagarna efter att regeringen valt att sänka det statliga stödet till just folkbiblioteken.

”Folkbiblioteket” får mig att tänka på sociologen Eric Klinenbergs bok ”Palaces for the people” där han beskriver hur en stabil, utvecklad, och levande social infrastruktur stärker samhällens motståndskraft. I boken tar Klinenberg upp exempel där tillgången till publika mötesplatser varit avgörande för människors överlevnad, inte minst under tider av kris. Demokratins välmående vilar inte bara på gemensamma värderingar, utan också på gemensamma rum, såsom biblioteken, parkerna eller föreningslokalerna.

”Folkbiblioteket” har formatet av en coffee table-bok, som om också bokens fysiska volym vore en blinkning till samhällsdebatten. Jag föreställer mig hur boken försöker finna sin plats i lounger, på span och hotell, och där väcka begär till det gemensamma, förklä en nödvändig social infrastruktur till offentlig lyx. Jag oroar mig för att tiden ska hinna springa åt ett annat håll, men hoppas innerligt att den lyckas.