Om Haga Nova — Joanna Zawieja

Joanna Zawieja

STRATEGi

Konstprogram Backaplan, 2025
Gestaltningsstrategi Viskans park, 2023
Förstudie Borås nya konstmuseum, 2023
Förstudie Sveriges museum om Förintelsen, 2023
Vad gör en park? Strategi för offentlig konst i folkparker, 2020–22

OMBYGGNAD

CURATing i urval

redaktionellt arbete

texter i urval

Om Haga Nova, 2019

Kritik, arkitektur

→ PDF

Mycket har redan skrivits om Hagastadens trånga gränder. Speciellt ur ett barnperspektiv har kritik framförts i media kring stadsdelens täta bebyggelse, minimala lekytor och brist på allmänna platser. Även denna text börjar i den änden. För det är häpnadsväckande att det byggs så här, på gränsen till fascinerande surrealistiskt. Höga huskroppar, prefab-element och begränsat ljusintag illustrerar ett paradigmskifte då samhället glömde bort gamla kunskaper och lät exploateringen styra.

Hagastaden länkar samman Stockholms gamla stenstad Vasastan med Solna, mer specifikt med området kring Karolinska sjukhuset. Här ska en ny sammanhängande stadsdel stå klar 2025, planerad för 6 000 lägenheter och 50 000 arbetsplatser. Det är en stadsdel som utgår från stenstadens logik, förlänger dess gator, men ersätter Vasastans sexvåningshus med mycket högre bebyggelse.

Stockholms stad betonar tätheten som ett medvetet val. Dels för att skapa en urban intensitet men framför allt för att bekosta överdäckningen av E4/E20 och Värtabanan, som hittills utgjort stora barriärer i området. Och visst finns här potential att bygga en ny integrerad stadsdel som förenar Stockholm och Solna, och därmed också tillgängliggör större grönområden som Hagaparken och Bellevue för de täta kvarteren. Frågan är bara till vilket pris.

Haga Nova av Vera Arkitekter är Hagastadens första färdigställda bostadskvarter. Likt många av områdets andra kvarter är det en storskalig byggnad uppbruten i fyra tomhus, samt två sammanlänkande lägre delar. I tomhusen finns de fyra trapphusen, som även försörjer de lägre byggnaderna. Lågdelarna slipper därmed egna entréer och kan i bottenplan hysa två förskolor.

Mycket av formspråket i Hagastaden styrs av planarkitekten Aleksander Wolodarskis visioner om tidig amerikansk höghusarkitektur och av ett detaljerat gestaltningsprogram med hänvisningar till den klassiska stenstaden. Haga Novas klassicistiska fasad präglas av en strikt geometrisk ordning och av den dubbelhöga sockelvåningen med lokaler i markplan. Fasadelementen i sandblästrad betong kompletteras med rejäl reliefverkan och skulpturalt integrerade balkonger med glasskivor till räcken. Fasaden sveper kring huset utifrån sin regelbundenhet, insidan anpassas därefter. Till skillnad från majoriteten av övriga nya fasader i området skapar Vera Arkitekter här en genomarbetad och robust karaktär.

Kvarteret rymmer 276 lägenheter, varav fyra femtedelar är tvåor. De lägre kvartersdelarna kröns med etagelägenheter, town houses, med egna takterrasser. De flesta lägenheterna är sålda, några står ännu tomma och andra säljs på nytt. Redan i entrén märks de påkostade materialen. Överallt samma slutna korridor med en mörk textilmatta, svarta dörrar och sobra toner. Reliefer runt dörrarna, vackra skyltar, och elektroniska låssystem. Det påminner om ett hotell.

I lägenheterna är ytorna allt som oftast mycket små. De mindre sovrummen kan inte rymma så mycket mer än en säng och skrivplats. Utifrån dessa förutsättningar har Vera Arkitekter ritat effektiva planlösningar, speciellt i de mindre lägenheterna återkommer ofta en rundgång som skapar flöden och en känsla av rymd. Lägenheterna har i mångt och mycket en hög finish och påkostade material är återkommande. Golvvärme i hela lägenheten gör att inga element syns till. Fasadens fönsterrytm ger lägenheter med flera små balkonger och stora fönstersättningar. Nästan alla lägenheter har fönster mot flera väderstreck.

Ändå går det inte att bortse från det mest påträngande, vyn rakt in i andra fasader och med det inblickarna från de alldeles intilliggande grannhusen. Med de små utrymmena blir effekten klaustrofobisk. Först när jag kommer upp till våning 11 flödar ljuset in, och stan gör sig synlig utanför. Lägenheten växer utanför väggarna och det utrymme som saknas i kvadratmeter tas igen i vyer.

Jag blickar ner på den hårdgjorda gården, med dess betongelement som enda fond. Initialt var den tänkt för de boende, nu används den som en asketisk utsläppsgård för förskolorna i kvarteret. Vad är det som ska ske här? Vilka gemenskaper bildas i sådana här rum? Vem stannar upp och pratar med grannen på en rå gård enbart omgiven av fönster?

Fyra femtedelar av lägenheterna är yteffektiva tvåor, det vill säga den optimala storleken för att nå ett högt kvadratmeterpris. Vilka är det som ska bo här? Vilka är det som ska bekosta stadsplanens sammanlänkning genom sina bostadsköp?

Det är tydligt att Haga Nova riktar sig mot unga professionella. För den målgruppen kan lägenheterna fungera alldeles utmärkt, i en air av internationell exklusiv urbanitet. Känslan av att besöka ett iscensatt bankfack, snarare än en sten i ett samhällsbygge, är dock överhängande. Man kan spegla sig i varandras fönster – men det finns få gemensamma ytor att stöta på varandra i. Är Haga Nova ett monument över vår tid – eller möjligtvis en tid som är på väg mot sitt slut?

Jag träffar en mäklare på ett av mina besök i huset, som berättar att lägenheten han säljer köptes på spekulation av nuvarande ägare, och att ägaren aldrig faktiskt bott där. Nu bjuds den ut på marknaden under inköpspriset de gav.

Ur stadens perspektiv har en ung köpstark grupp bekostat en stadsmässigt välbehövd sammanlänkning, men utan att få rum för det gemensamma inkluderat i priset.